
Plats: Sandviks Fisk och Hamnkök
Tid: Onsdagar kl 9-10 (se datum i programmet nedan)
Inträdet är 70 kr (50 kr för medlemmar i Öland Kust till Kust)
Kaffe/te och smörgås mm finns att köpa från restaurangen.
Kom gärna i god tid så du hinner betala inträde, köpa kaffe mm.
Vid tjänligt väder är vi på uteserveringen, annars inomhus.
Programansvarig: Anne-Sofie Holmberg
Ladda hem hela programmet HÄR

200 kvarnar - klarar du utmaningen?
Om Ölands väderkvarnar, byggnadshantverk och kulturarv.
Om föredraget
Öland är känt för sina väderkvarnar, sitt öppna landskap och sina unika byggnadstraditioner. Men hur många av öns kvarnar känner du egentligen till? Och vad krävs för att bevara dem för framtiden?
Under detta föredrag presenterar Susann Johannisson från Kalmar läns museum och Niclas Brynielsson från Ölands museum två aktuella satsningar som arbetar för att dokumentera, bevara och sprida kunskap om Ölands rika kulturarv: Hantverksydost – Kunskapscentrumoch Kvarnprojektet 2026.
Niclas och Susann gav oss ett fantastiskt intressant föredrag om Ölands alla väderkvarnar, hur många vi har kvar idag, hur de byggdes och användes samt vad som krävs för att bevara dem för framtiden.
Niclas beskrev utvecklingen av olika kvarntyper, från 1500-talets stubbkvarnar , de upp till 2000 kvarnar som fanns på Öland under 1800 talet och till de idag kvarvarande ca 357 kvarnar.
En av anledningarna till den stora ökningen av kvarnar var att man släppte på det tidigare kungliga förbudet mot att fälla träd. Att äga en kvarn blev också något av en statussymbol och välbärgade bönder kunde ibland ha en kvarn för djursäd och en för brödsäd.
I slutet av 1800-talet började stubbkvarnarna ersättas av annan teknik, bl a den holländska kvarnen där kupolen kan vridas. Sandviks kvarn är ett exempel på denna kvarntyp.
I början av 1900-talet höggs många av stubbkvarnarna upp till ved och ersattes av motorkvarnar drivna av ånga eller råolja.
Under 20-talet bildades en kvarnkommitté för att bevara kvarnar för eftervärlden, och senare tog Ölands kvarnförening över arbetet. Kvarnföreningen bildades under 2000-talet och ska stötta alla kvarnägare med kunskap och tips kring byggnadsteknik och tillstånd.
Idag har vi på Öland endast 3-4 kvarnar som det går att mala på.
Susanne lyfte Ölands kvarnar som unika kulturmiljöer. Hon beskrev tekniken, kvarnarnas roll i jordbruket och dagens utmaningar med bevarande, där varje kvarn bär sin egen historia och lokala identitet.”
Hon berättade också om de två projekt som arbetar för att dokumentera, bevara och sprida kunskap om Ölands rika kulturarv:
Hantverksydost – Kunskapscentrum och Kvarnprojektet 2026.
Kvarnprojektet 2026 syftar till att inventera de öländska kvarnarna och öka kunskapen om deras historia, användning och bevarande. Projektet ska också vara en resurs för kvarnägare och andra intresserade genom att förmedla råd om restaurering, materialval och kontaktvägar till kunniga hantverkare.
Som en del av projektet lanseras även den nya 200-klubben, där deltagarna uppmuntras att ge sig ut i det öländska landskapet för att upptäcka, besöka och dokumentera så många av öns kvarnar som möjligt
Mer info:
Text av Åsa Kullström
Foto Anne-Sofie Holmberg

Susann Johannisson
Kalmar läns museum

Niclas Brynielsson
Ölands museum


Vad döljer sig under mossan i Trollskogen?
Följ med på en spännande resa genom historien på Ölands
norra udde.
Att där finns mycket historia på Öland, vet de flesta. Men att Trollskogen kan ha varit en helig udde under järnåldern, är det kanske inte alla som vet. Följ med på en tidsresa genom historien på Ölands norra udde där du får höra om järnålderns spår, kungar som seglat in i Grankullaviken under medeltiden och beredskapssoldater som bevakade udden under andra världskriget. Du får också svar på de vanligaste frågorna om Trollskogen ”Vad är det som växer på träden?” och ”Finns det troll i skogen?”.
Längst ut på Ölands nordostligaste udde ligger Trollskogen, ett av Ölands äldsta naturreservat. Här finns också naturum Trollskogen som är ett av Sveriges äldsta naturum. Många kommer till Trollskogen för en vandring i skogen, längs kusten, bland kulturlämningar och för att se de vindpinade tallarna. I naturum kan man se en fast basutställning och olika tillfälliga utställningar, följa med på guidade turer och barnaktiviteter. Skogen är alltid öppen, men för naturum är det alltid bäst att kolla hemsidan eller Facebook. Utöver många sommaraktiviteter för hela familjen så har man även extra barnaktiviteter vid sport-, påsk- och höstlov samt guidningar och föredrag vår och höst.
Naturum Trollskogens hemsida
www.naturumtrollskogen.se
Maria Larsson var en jätteintressant tjej med mycket att berätta, och med massor av humor. Hon föddes i Löttorp men har sedan flyttat runt lite överallt i Europa och Sverige för att så småningom flytta tillbaka till norra Öland där hon fick sitt drömjobb på Naturrum och Trollskogen,
året runt.
Naturrum och Trollskogen ligger på Ölands nordöstra udde men inte Långe Erik som ligger på nordvästra sidan av norra Ölandsudde. Östra sidan blev reservat redan på 1930 talet, västra sidan som reservat kom till senare på 60 talet.
Hon hade många intressanta historiska händelser att berätta om bland annat att den 3 mastade skonaren Swiks förliste på en resa i december 1926, kallt, blåsigt och snöruskigt för den besättning som lyckades komma iland och hur de tog sig med stelfrusna kläder till värmen och säkerhet, och att kapten ändå kunde gifta sig, på julafton, som han hade räknat med! Det firas 100 år i år. Vraket ligger fortfarande kvar
Vi fick också veta att det under järnåldern bodde mer folk på Öland under järnåldern ca 35 000 personer, än vad det gör idag.
Nu i vår tid har de invigt Naturrum 2019 med nya byggnader och toalett för personalen bland annat. De har fasta och tillfälliga utställningar. I Trollskogen finnsmassor med information som de anställda skall informera om murgröna som växer på träden som inte ser ut som murgröna men som blommar på hösten och har bär på våren.
Mamman som kommer in för att hennes barn är rädd för små kryp, men jag själv tror att mamman var rädd för krypen.
Maria hade så mycket mer att berätta om så mitt råd till er är :
Åk dit och utforska Naturrum och Trollskogen där finns så mycket mer och spännande saker att uppleva och se. Det är en upplevelse att träffa Maria där! Tack Maria för ditt roliga och spännande föredrag.
Text av Lotta Gadelius
Foto Anne-Sofie Holmberg
Marie Larsson
föreståndare Naturum Trollskogen


Amatörradio
Den gränslösa och samhällsnyttiga hobbyn!
Ölands Radioamatörer berättar om hur dessa radionördar kan hjälpa samhället och skapa gemenskap över hela världen.
Om föredraget
Ölands Radioamatörer berättar om sin verksamhet.
Hur radionördar hjälper samhället och skapar gemenskap över hela världen.
Vad händer om krisen kommer?
Ölands Radioamatörer, eller SK7RN, är en ideell förening. Föreningen består idag av ca 180 radioentusiaster utspridda över Öland och hela Sverige.
Radioamatörer använder olika former av radiokommunikation som ”socialt media”, men klubben har även regelbundna sammankomster för bl a utbildning och social gemenskap.
Föreningen utbildar både nya amatörer och vidareutbildar även inom olika delar av den mångfacetterade radiohobbyn. Nya certifikatkurser startar hösten 2026.
Föreningen driver ett radiosystem som täcker hela Öland. Systemet används till vardags för vårt höga nöjes skull. Men i händelse av kris kommer såväl systemet som medlemmarna att ställas i samhällets tjänst.
Peter Lindquist ordförande, Åke Johansson vice ordförande,
Enar Nilsson krisansvarig
Hur skapar radionördar gemenskap över hela världen och även hjälper samhället?
De kom en dag före för att rigga upp en antenn på tisdagen, i ösregnet, innan de skulle hålla ett föredrag om radiokommunikation. Det var tappert gjort. De talade om sin förening Ölands Radioamatörer, eller SK7RN, det är en ideell förening.
Den stora frågan var väl, vad händer om bron sprängs och elen bara försvinner under flera dagar, då har vi inget internet, inga telefoner och möjligtvis inte vatten. Vi kommer inte kunna handla eftersom allt är digitaliserat och man inte kan betala inte ens med kontanter eftersom ingen kan läsa av EAN koder. Inget fungerar, då kan denna förening hjälpa till eftersom radiokommunikation kan fungera och användas med elgeneratorer som drivs med fotogen.
De håller på att etablera 5 stationer i Mörbylånga och lika många i Borgholm tillsammans med kommunerna. De kan till exempel se till att ordna fram vatten och toalettartiklar till en familj i nöd snabbt. Att hjälpa till är deras ledmotiv.
Vi fick också höra når de kom i kontakt med en person i närheten av Kalmar och ännu en glad och pratsam person i Visby. De skulle ha kunnat få upp en person varsomhelst i världen.
De har en hemsida om man vill veta mer om hur man blir radiokommunikatör, vad man behöver för utrustning för att börja., och vilka kurser som finns. Hemsidan hittar ni med www.sk7rn.se
Peter Lindquist ordförande
(SM7GXQ)
Ordförande i Ölands Radioamatörer. Tidigare yrkestelegrafist, kustradiooperatör samt Sjöräddningsledare och systemspecialist på Sjöfartsverket.


Enar Nilsson, krisansvarig
(SM7MQE)
Ansvarig för kriskommunikation. Radiokonsult och tidigare systemarkitekt
Här får du veta mera.Ölands Radioamatörer har en webbplats, www.SK7RN.se. Vi finns även på Facebookoch Instagram. På föreningens YouTube-kanalkan du bl a se inspelade utbildningar.






”Att välja sin största utmaning som yrke”
- Från dyslexi till författare
Emmalill Frank, barnboksförfattare, illustratör

Emmalill Frank, barnboks författare, illustratör


Om Föredraget:
Emmalill Frank tar dig med på en hisnande resa från dröm till verklighet.
Du får följa med mellan hopp och förtvivlan, stunder som berör men också många skratt. Idag arbetar Emmalill som barnboksförfattare och barnboksillustratör, men det valet var inte självklart. I Emmalills fall var hon tvungen att först bli sjuk för att sedan våga satsa på sin dröm. Hon berättar även om sin tuffa uppväxt. Till exempel om att vara utsedd av klasskompisar och lärare till den “tröga” i klassen. I vuxen ålder fick Emmalill diagnosen dyslexi. Men senare fick hon enorm revansch när hon skrev Sveriges första bilderbok om just dyslexi.
Vid det fjärde frukostmötet som anordnas av Föreningen Öland Kust till Kust är Emmalill Frank tillbaka i Sandviks Fisk Hamnkök efter förra sommarens succé! På ett bord står en låda med texten ”Läs en bok bli klok” och bredvid ligger högar av färgglada faktaböcker om hammarhajar, stekta äggmaneter, spindlar och berättelser om små och stora utmaningar. För utmaningar är det som driver Emmalill i sitt skrivande och att skriva är den absolut största utmaningen av alla. Att skriva för Emmalill är inte självklart, hon tycker det är svårt på grund av sin dyslexi och hon tvivlar ofta på sig själv.
-Jag hör fortfarande rösterna från min lärare och mina klasskompisar som säger att jag är värdelös, att jag inte kan skriva, men nu vet jag att det inte stämmer. Emmalill berättar att det som motiverar henne att just skriva är responsen från föräldrar, bibliotekarier och lärare som berättar att barn som börjat läsa hennes böcker, fortsätter att läsa även annat!
Att motivera barn att läsa kan handla om att använda roliga ord. -Jag älskar roliga ord som stekt äggmanet, den finns faktiskt i verkligheten och alla maneter äter och bajsar ur samma hål!
Emmalill berättar att när hon gör författarbesök på skolor iklädd hajdräkt så har fantasin inga gränser hos barnen som fantiserar om pizzahajar och fotbollshajar.
-Jag skriver böcker som jag själv hade behövt som barn och därför fungerar det.
Hon älskar att illustrera sina texter och när skrivandet känns tungt motiverar hon sig själv med att tänka att snart kommer det roliga och då ska du få sitta och göra bilderna.
-Ännu en grej som motiverar mig att fortsätta skriva är att jag för nästan ett år sedan fick ett flerboks avtal! Något hon bara drömt om, ett avtal på böcker hon ännu inte skrivit.
- Jag var så glad att jag grät, jag förstod äntligen att min förläggare tror på mig, att jag verkligen kan skriva.
Ja, det är inte bara dyslexin som utmanar Emmalill i sitt skrivande, det är också innehållet i böckerna, som till exempel den senaste boken om spindlar.
-Jag försöker ständigt att utmana mig, i stort som smått! Jag avskyr spindlar, så min senaste faktabok blev om spindlar. -Jag hatar verkligen spindlar! Nu när boken är klar och kommit ut, tycker Emmalill att den blev en av hennes bästa böcker hittills.
-Jag har i alla fall gjort alla spindelrädda personer en tjänst som skrivit boken om just spindlar och i den boken finns faktiskt det allra sötaste spindlar jag sett.
Jag frågar henne vad nästa utmaning blir, om det finns något hon verkligen ogillar?
-Djuphavsfiskarna, säger hon, de ser ut som monster, har jättelånga tänder, och är genomskinliga. -Det är därför jag inte gärna badar i haven, säger hon och skrattar.
Ja vi får vänta med spänning och se vad nästa utmaning blir!
Text och Foto
Anne-Sofie Holmberg
Anders Linder
Möt artisten, filosofen, miljökämpen, kabaréartisten,
barnunderhållaren, sångaren & jazzmusikern Anders Linder
Om föredraget
HÄRLIGA TIDER, STRÅLANDE TIDER!
Jag tänker dra en show om mig själv med valspråket HÄRLIGA TIDER, STRÅLANDE TIDER från en gammal 30-talsföreställning med Thor Modéen som jag tycker kunde passa i tiden.
En undertitel kunde vara som kungens: MED ANDERS I TIDEN! Det handlas alltså om min stund på jorden!
Själv är jag född under andra världskriget. Redan i livmodern hörde man vad som var på gång!
Jag gick in i femtiotalet i min bästa ålder, med alla antenner inkopplade.
Ingick en gång i Pygmé Jazzband för att vi var så små, vi spelade DIXIE
och vi blev tonårsidoler! Vi fick spela Mors lilla Olle i barnradioprogrammet Snurran! Vi tillhörde ju den första verkliga tonårs-generationen. Det var nåt alldeles nytt! Förr var det långbyxor och hatt vid 15 sen ut och jobba. Nuförtiden börjar ju tonårstiden vid nio och varar fram till 33 nånting.
I slutet på 50-talet spelade vi en kväll på skoldans i Sveaplans flickläroverk. Vi hade beställts av ordföranden i deras gymnasieförening, som förresten hette Anna-Greta Leijon. Under kvällen kom det en tjej fram, i hästsvans och plisserad kjol, och frågade, om hon kunde få va med och sjunga ALL OF ME. - Kan du den rå´så okej, sa vi ba.
Hon hette Lill Lindfors. Vid 21 krockade jag med bil, fick hjärnskakning och träffade Anna, min livskamrat. samtidigt som medborgarrättsrörelserna började röra på sig i USA och vid 28 hamnade jag på en turné i finkan för fylleri samt fick barn, det var 1968 i Vietnamkrigstider! Förutom två egna barn föddes det också andra figurer. Vid 35 började jag gråta, småbarnstiden var avklarad, Vietnamkriget var slut.
Omställning! Min fru Anna och jag började göra barnprogram på TV, som Kapten Zoom, Slödder, Albert och Urcellen Ellen.
Sen kom då som sagt mittlivskrisen vid 42 med ljumskbråck och livsomställning:
VEM ÄR JAG? Nu gällde det att VÄLJA vad man ville, man tvingas avstå från vissa val, som att bli Amerikas president eller elithockeyspelare...
Själv blev jag företagare, AB Saxofån, och drev, och skrev tillsammans med min fru Anna, så småningom två underhållningsgrupper, en med paret Dominique och en med Bosse Hülphers som fungerade framgent.
Om det här och mycket mer kommer ni att få höra i mitt frukostprat!
Välkomna!
Onsdag morgon klockan nio samlades ca 70 förväntansfulla personer i Sandviks Fiskrestaurangs lokal för att lyssna på en energisk och energifull Anders Linder. Han talade och berättade om sig och sitt musikintresse. Han var full av humor och massor av glädje. Alla i vår generation känner till Anders som en väletablerad musiker som har musicerat med Lill Lindfors bland andra.
Vi fick veta att han tyckte väldigt mycket om Evert Taube men att Povel Ramel var hans stora idol. Han hade gjort om vissa texter av Povel, som till exempel Gräsänklings Blues till Miljöpolitikernas Blues. Med en elegant känga till Amanda Lind och även Romina Pourmokhtari.
Hustru Anna hade också skrivit en visa om hur de satt i Farrady’s bur med en liknelse om hur tryggt det kändes att sitta i detta Sverige som var så tryggt på 80 talet ända tills botten föll ur och allt rämnade.
När Anders hade fått frågan av Anne-Sofie, så trodde han att hon var galen! Att ingen skulle komma så tidigt på morgonen! Så fel han hade. Inte bara medlemmar i Kust till Kust kom men även andra intresserade personer.
Tack Fisken i Sandvik att vi får vara där!
Text Lotta Gadelius
Foto Annes-Sofie Holmberg
Anders Linder
Anders Linder är en musiker och underhållare som började på femtiotalet som skolbandsmusiker i Pygme´Jazzband på klarinett och saxofon på skoldanser och på Nalen, med turneer över hela Sverige.
På sextiotalet blev det studentrevyer och spex med orkestern Jumping Jacks.
På sjuttiotalet började miljöfrågorna ställas, bl a i TV- programmet "Ville, Valle och Viktor”.
På åttio-talet blir det mer musik med Dominique´s och musikgruppen "Ballågåbort".
På nittiotalet har han medverkat i cabareer och turnerat med föreställningar om tidsandan, om miljö och jämställdhet. På senaste tiden har han nått en ny generation TV-tittare som ”Dansar med Saxar” i Björnes Magasin.
På tjugohundratalet är det väl framför allt "PeO" och ”Kapten Zoom” i "Vintergatan 5B" som genom många repriser gjort honom bekant för en allt vidare barnakrets.



Från Ravensbrück till Stockholm med hoppet i behåll
Om förintelsen och modet att stå upp för det man tror på.
Hans Gunnar berättar om sin mamma Anni Knipp som 1937 grips i Hamburg av Gestapo, en dag som kommer att förändra hennes liv.
Om föredraget
Hamburg, 1937. När Anni Knipp grips av Gestapo förändras hela
hennes liv. Hon sätts i isoleringscell och döms till fängelse för att ha
spridit förbjuden litteratur. Anni vägrar att foga sig i den nazistiska
ideologin, och varken hot eller övertalningsförsök kan få henne
att skriva under ett dokument som skulle kunna återge henne friheten.
Istället väljer hon att vara lojal mot sin övertygelse. ”Hoppet får mig
att glömma mina egna önskningar, för jag vet att allt har ett högre
syfte”, skriver hon i ett brev hem till familjen.
Sommaren 1939 förs hon till koncentrationslägret Ravensbrück på
obestämd tid. Hon blir fånge nummer 2023 och märks med den
lila triangel som identifierar henne som en bibelforskare och ett
Jehovas vittne. I lägret kommer hon att möta stora prövningar, men
också vänner för livet, innan hon på ett oväntat sätt räddas av
Felix Kersten, tillika Himmlers massör. Bakom kulisserna får Anni
följa avgörande händelser i krigets slutskede innan hon till sist
kan börja ett nytt liv i Sverige.
Från Ravensbrück till Stockholm med hoppet i behåll.
Det är också namnet på den nyutkomna boken som Hans-Gunnar Gustavsson har skrivit tillsammans med Pernilla Ottenfelt-Eliasson och Alf Blomqvist. Den handlar om Hans-Gunnars mor Anni Knipp som överlevde förföljelse och koncentrationsläger under Naziregimen. Hon räddades av Himmlers massör där hon också fick tjänst som hushållerska. Det är en sann berörande berättelse om tro, hopp och civilkurage, om att stå fast vid det man tror på och att aldrig ge upp.
Himlen är grå, det fläktar lite i segel och vimplar i Sandviks Hamn på norra Öland och det är Föreningen Öland Kust till Kusts sista frukostmöte för i sommar. Klockan är snart nio och vi sitter med nybryggt kaffe, bullar, och nygjorda smörgåsar. En mås kikar sömnigt ut över fiskrestaurangens tak när Hans Gunnar börjar sin berättelse.
Hans-Gunnar Gustavsson föddes 1951 i Katrineholm av Anni Knipp vid 44 års ålder och han fick sedan följa sin mors resa genom berättelser om förintelsen under hela sin uppväxt.
Anni Knipp grips den 17 september 1937 av Gestapo för sin tro som Jehovas vittne och förs till fängelset i Hamburg-Fuhlsbüttel, där hon placeras i en mörk isoleringscell i fyra månader. Efter nästan två år deporteras hon till koncentrationslägret Ravensbrück.
Hon tillbringade sammanlagt sju år i fängelse och koncentrationsläger. Hade hon bara skrivit på ett papper där hon frånsade sig sin tro, blev nazist och gick ut i kriget hade hon varit fri, en enda namnteckning var lika med frihet.
Jehovas Vittnen var den enda gruppen människor som fördes till koncentrationslägren som med sin namnteckning på ett dokument där de avsade sig sin tro kunde signera sig fria och räddas, säger Hans-Gunnar, men Anni vägrade.
Han berättar att Jehovas vittnen var den första gruppen som nazisterna angrep, mer än 60 % utsattes för förföljelse, fängelse, koncentrationsläger, mördades eller barnen togs ifrån sina föräldrar. Deras historia är unik, så till vida att de kunde skriva under ett dokument där de avsade sig sin tro, och gå ut fria.
Samtidigt ska man komma ihåg att judar, romer, homosexuella, förståndshandikappades historia är mycket värre, de hade inget val, de skulle utrotas. Men Jehovas vittnens historia som offergrupp är också värd att berättas.
Hans Gunnar berättar att han blev präglad i sin barndom av sin mamma Anni Knipps berättelser om förintelsen och om hennes tid i koncentrationslägren, berättelser som ofta ägde rum runt matbordet när de hade gäster, då blev han mest trött på alla historier och hade inte en tanke på att skriva någon bok.
Han bestämde sig till slut att han skulle skriva boken om hans mamma och om hennes kamp om att stå fast vid det hon trodde på, om hennes civilkurage att våga och aldrig ge upp.
-Den starkaste berättelsen jag minns är när Anni blev hämtad från sin mörka isoleringscell i Fyhlsbuttel där hon suttit i fyra månader. Han fortsätter och berättar att hon blev förd till ett rum, där hon fick klä sig i fina kläder och att en kvinnlig fångvaktare tog med henne ut till de finaste delarna i Hamburg där de besökte varuhus och gick på restaurang.
För en stund kände sig Anni fri säger Hans Gunnar, men de åkte tillbaka till lägret och hon blev uppmanad att skriva på ett papper, han lyfter upp sin bok och läser:
Du kan behålla kläderna på om du skriver på här, han pekar på en bild ur boken, ett dokument med fem punkter med uppmaning om att hon skulle frånsäga sig allt. Han fortsätter: Det hon har i hjärtat skulle hon radera, hon skulle bli nazist, gå ut i kriget och hon skulle bli en av dem. Han lägger ifrån sig boken och fortsätter - Anni vägrade, hon fick ta av sig kläderna och fängslades igen. Ett år senare blev det en ny rättegång och pappret togs återigen fram, Anni vägrade skriva på och skickades till koncentrationslägret i Ravensbrück, hon blev fånge nummer 2023, hon blev kvar i fem år.
Hans-Gunnar berättar att första gången han var i Ravensbrück så bröt han ihop. Jag gick uppför några trappor i en byggnad när jag hörde en röst i en monitor, jag ser en av min mammas vänner berätta om tiden i lägret, då bröt jag ihop, jag hade kommit till cellbyggnaden där de straffades på olika sätt för att de vägrade sy ammunitionsfickor till soldaterna, när straffet var över var de bara skelett, säger han.
Anni befriades den 16 oktober 1944 och kom till Sverige tillsammans med Heinrich Himmlers massör, Dr. Felix Kerstenoch hans familj. Felix Kersten räddade tusentals människor från koncentrationslägren.
Boken om Anni Knipp är en sann berättelse om förintelsen och om modet att våga stå upp för det man tror på, en berörande berättelse om tro, hopp och civilkurage och att aldrig ge upp!
Om Hans-Gunnar
Han är tillsammans med tre av sina döttrar grundare till Anni Knipp Foundation. Han arbetar aktivt och föreläser om Förintelsen, hans mamma Annis historia och den okända förföljelsen av Jehovas vittnen.
Genom utbildning, seminarier och internationella samarbeten verkar han för att Annis historia ska leva vidare.
Text och foto Anne-Sofie Holmberg

Hans-Gunnar Gustavsson, författare
Hans-Gunnar är tillsammans med tre av sina döttrar grundare till Anni Knipp Foundation. Han arbetar aktivt och föreläser om Förintelsen, hans mamma Annis historia och den okända förföljelsen av Jehovas vittnen.
Genom utbildning, seminarier och internationella samarbeten verkar han för att Annis historia ska leva vidare.
Den nyutkomna boken: Från Ravensbrück till Stockholm med hoppet i behåll,är en är en sann och djupt berörande berättelse om tro, hopp och civilkurage. Genom Annis berättelse träder samtidigt en av Förintelsens förbisedda offergrupper fram, och ger dem en plats i historien som de tidigare saknat.




Copyright © All Rights Reserved
Öland Kust-Kust Intresseförening
Webmaster info@kust-kust.se