Invasiva främmande trädgårdsväxter

Lina Tomasson, biolog specialiserad på invasiva främmande arter

Om föredraget

En presentation av vad som gör en främmande art invasiv och hur Sverige arbetar med frågan nationellt. Därefter tar vi oss ner och in i trädgården och pratar om hur just trädgårdsväxter kan påverka naturen och den biologiska mångfalden. Vad behöver vi trädgårdsägare tänka på generellt och vilka arter speciellt på Öland? Vi reder ut frågor och diskuterar arter tillsammans!

Länsstyrelsen har tagit fram en

Risklista för trädgårdsväxter i Kalmar län

Den beskriver växter som kan vara problematiska och ger råd till trädgårdsägare.

Läs referatet i Ölandsbladet

Banjo – är det kultur?

9 STRING BAND med Jesper Lindberg, banjo och Oscar Roslund, kontrabas

Om framträdandet

Följ med på banjomusikens utveckling i USA; från immigranternas ballader och square dance till gammal countrymusik, nutida countryrock och blues.

(Ja – Sista färden kommer att spelas!)

Efter att av många fått ”töntstämpel” är banjon tillbaka. Banjomusik ligger i tiden!

”Man blir glad av banjo” har det sagts. Hoppas att det talesättet besannas även i Sandvik!

Referat

Man blir glad av banjo!

Det svängde rejält i Sandviks hamn på onsdagsmorgonen 5 juli när Öland Kust till Kust Intresseförening arrangerade frukostmöte. Den här morgonen var det 9 String Band med Oscar Roslund, kontrabas och gitarr, och Jesper Lindberg, banjo, sång och mellansnack, som stod för programmet. Det var ett 60-tal åhörare och de flesta vickade på fötterna i takt med musiken och glada miner syntes överallt.

Banjo kom till från Afrika till Amerika med slavar, då i form av urholkade frukter med strängar. I början av 1800-talet amerikaniserades den och fick sin nuvarande form. Jesper, som nog med rätta kan kallas banjons nestor i Sverige, och Oscar tog oss med på en resa genom banjons historia och gav prov på de flesta musikstilar där banjon hittat sin plats. Old time, Jug band, Ragtime och Bluegrass. Då hade vi kommit fram till 50-talet och en av banjomusikens mest kända låtar, Foggy Mountain Breakdown, som förekom flitigt i filmen Bonnie and Clyde, speciellt i biljakterna.

Men det var inte slut där. Svänget fortsatte, taktfast pådrivet av Oscars kontrabas, ibland ersatt av gitarr. Vi bjöds på Rockabilly (Just because av Brian Setzer), Rock´n Roll (Johnny B. Goode av Chuck Berry) och Country (Jambalaya av Hank Williams) och många fler. Jesper sjöng till de flesta låtarna och lyckades till och med låta lite som Bob Dylan i You Ain´t goin´ Nowhere. Och, så klart, en av de låtar som, enligt Jesper, är ett måste i banjosammanhang – Dueling Banjos, känd från filmen Sista färden. Cirkeln till banjons afrikanska ursprung slöts med den avslutande låten Gwabi, Gwabi, med sång på swahili! De uppskattande slutapplåderna bekräftade: Man blir glad av banjo!

Banjoism (Jesper Lindberg) finns på Spotify. Där går det också att lyssna på Med hjärtat mot vinden (Oscar Roslund.)

Text: Torbjörn Cederholm

Foto: Rose Hollis

Om bandmedlemmarna

Jesper har kallats banjons nestor i Sverige, har turnerat sedan 60-talet och har spelat med bl.a. Grus i Dojjan och Eldkvarn, spelat som studiomusiker på otaliga album och spelar banjo på Håkan Hellströms nya singel ”Du”.

Oscar är kultur och fritidsgårdschef, multimusikant och kompositör boende på Öland. Han har tonsatt öländska poeter och för några år sedan släppte han ett uppmärksammat album med sångerna; ”Med hjärtat mot vinden”.

Ölandshästen genom historien

- En tolkning av Ölandshästens historia från dåtid till nutid

JanEric Larsson, Ölandsbonde med stort intresse för natur och kultur

Referat

Ölandshästens återkomst

Ölandshästen var liten, stark, intelligent och en duktig simmare. Den sista, Lilly, fanns på Torslunda gård. Lilly dog 1925. Numera finns hon uppställd på Eketorps Borg. Detta och mycket mera berättade Jan-Eric Larsson för 70-talet åhörare på Öland Kust till Kust Intresseförenings frukostmöte den 12 juli i Sandviks hamn.

Jan-Eric, som driver Torslunda gård tillsammans med sönerna, beskriver sig själv som Ölandsbonde med stort intresse för natur och kultur. Hästintresset har Jan-Eric odlat sedan barnsben och rubriken han valt för sitt föredrag ” Ölandshästen genom historien” var på pricken rätt.

Hästen kom i människans tjänst på omkring 2500 år f.kr. På 1200- och 1300-talet var Ölandshästen en bra inkomstkälla för ölänningarna. Man exporterade till exempel 500 hästar per år till Gdansk, en verksamhet som emellertid bromsades av återkommande utbrott av pest i Europa och i Sverige. På Gustav Wasas tid fanns uppemot 20000 hästar på Öland, och Jan-Eric berättade att när det vintertid var marknad i Kalmar kunde man se karavaner av hästekipage ringla över isen som en lång mörk orm. Om de gick genom isen var simkunnigheten en fördel. De hästar som inte var i arbete höll till på alvaret. De kunde klara sig på den magra kost som fanns där. Riktigt snörika vintrar kunde de äta av halmtaken!

Ölandshästen var svart, mörkbrun eller gul och det var, som sagt, en liten häst. Lilly var 133 cm hög. Så småningom var det större hästar som efterfrågades. Man tog in ardennerhästar som korsades med ölandshästar vilket så småningom ledde till att de minskade i antal för att, till slut, försvinna helt. Föreningen Ölandshästen bildades 2004 med målet att återskapa en häst som liknar ölandshästen. Ett 25-tal hästar hämtades från Ösel och avel kom igång. Torslunda gård köpte två dräktiga ston så sent som 2021 och har nu totalt 18 hästar på gården.

– Har du vägarna förbi så titta gärna in, avslutar Jan-Eric.

Text: Torbjörn Cederholm

Foto: Rose Hollis

Lär känna Ängshöken – Ölands luftakrobat

Anders Åberg, samordnare för ängshöksåtgärder

Projekt Ängshök

Ängshöken är en karaktärsfågel för Öland som också är dess huvudsakliga utbredningsområde i Sverige.

Ängshöken häckar i ”stäppliknande” miljöer som alvarmark, öppna landskap med låg vegetation, intill våtmarker såsom agmyrar mm. Sedan lite mer än 10 år tillbaks har ängshöken valt att häcka i åkermark och riskerar att försvinna som häckande fågel på Öland om den inte skyddas i samband skörd.

Ängshöken är en medelstor rovfågel med stor vingyta vilket gör den till en mycket skicklig flygare.

Mer information om projektet

http://info.svalgarden.se/angshok/

Om Anders Åberg

Anders fågelintresse startade tidigt, i mitten på 70-talet. Hans fågelintresse har varit en

hobby som han ägnat mycket tid.

   Sedan några år tillbaka har Anders jobbat i

Ängshöksprojektet som startades 2013 av Gösta Friberg.

   Från 2022 är Anders samordnare för projektet.

Referat

Ängshöken – Ölands luftakrobat

Ett 80-tal intresserade hade samlats hos Sandviks Fisk och Hamnkök onsdagsmorgonen 19 juli för att lyssna på Anders Åberg, samordnare av ängshöksåtgärder, som under en timmes tid berättade om ängshöken och arbetet med att skydda den. Det var Öland Kust till Kust Intresseförening som stod för arrangemanget.

Ängshöken är en karaktärsfågel för Öland som också är dess huvudsakliga utbredningsområde i Sverige. Det är en medelstor rovfågel med stor vingyta vilket gör den till en mycket skicklig flygare. Enligt Anders är det den fågel som har störst vingspann i förhållande till sin vikt vilket bidrar till dess goda flygförmåga.

Ängshöken kommer till Sverige i månadsskiftet april/maj och i mitten av augusti återvänder de sitt vinterviste, som för de öländska ängshökarna innebär Mali. Den häckar i ”stäppliknande” miljöer som alvarmark, öppna landskap med låg vegetation, intill våtmarker såsom agmyrar mm.

Sedan lite mer än 10 år tillbaka har ängshöken valt att häcka i åkermark och riskerar att försvinna som häckande fågel på Öland om den inte skyddas i samband med skörd. Det går till så att man sätter upp ett stängsel runt boet så att skördemaskiner kan undvika att köra över det. Projekt ängshök finansieras av Länsstyrelsen i Kalmar län och sedan 2022 bidrar även BirdLife Sverige.

Vi fick avslutningsvis höra att det finns häckande ängshök i Knisa mosse som ligger nästan inom synhåll från där vi befann oss i Sandviks hamn. Med lite tur skulle man om en vecka eller två kunna få se ängshökens flyguppvisningar en solig och stilla kväll.

Den som ser ängshök uppmanas rapportera sina observationer till

https://www.artportalen.se/

eller direkt till Anders Åberg, kontaktuppgifter finns på https://birdlife.se/projekt/projekt-angshok/.

Text: Torbjörn Cederholm

Foto: Rose Hollis

Järnåldersbyarna på norra Öland

Jan-Henrik Fallgren, docent i arkeologi

Om föredraget

 På Öland finns flest synliga husgrunder från järnåldern (200 -700 e Kr) per ytenhet i hela Europa. Tack vare detta kan man säga ovanligt mycket om hur gårdarna och byarna som de låg i såg ut, likaså, tack vare detta, kan man upptäcka och förstå hur samhället under dessa tidsperioder var uppdelat och grupperat och vilken social struktur som fanns och verkade mellan dåtidens bönder/krigare och det övre skiktet av hövdingar och kungar.

Dessutom finns det än idag synliga hägnadssystem som tillhör dessa hus och gårdar, vilka inhägnat dåtidens åkrar och ängsmarker, vilket gör att vi kan förstå hur jordbruket var organiserat. Utanför de odlade markerna, mellan ett antal byar eller ett antal bygder, har människorna i dessa byar placerat sina borgar på stora allmänningar - utmarker.

Dessa har haft en mycket komplex funktion för dessa människor som inte alls enbart hade att göra med försvar och krig.