Om Eva Forssell

Illustrerande bibliotekschef som brinner för barnlitteratur och barnkultur. Bosatt på ”östra sin” i byn Folkeslunda.

Bibliotekarie i kommunen sedan 2017 och bibliotekschef sedan 2021.

Hur vill Eva göra världen lite bättre? Med mycket kultur av alla de slag, rörelse och kärlek, från vaggan och uppåt, skapar vi vettiga vuxna på sikt. Mer kultur åt de små!

Om Jenny Jakobsson

Biodlande bibliotekarie bofast strax utanför Löttorp på norra Öland. Jenny har arbetat som bibliotekarie i Borgholm sedan 2017 och dessförinnan med översättning, kött och korv, turister och idrott med mera.

Hur vill Jenny göra världen lite bättre? Göra någon glad! Kanske genom att lägga rätt bok i handen eller att få någon att läsa det otippade.

Om Åke  Nilsson och föredraget

Kalmar Läns Hembygdsförbund förärade på sin årsstämma Åke med ett diplom för hans insatser för bevarandet av de öländska kvarnarna. Diplomet återges här. I det får vi en fingervisning om både Åke som person och vad han kommer att prata om.

REFERAT

Vem kunde vara bättre skickad än Åke Nilsson att berätta om Ölands väderkvarnar? Det är ju inte en slump att Åke fick diplom av Kalmar läns Hembygdsförbund tidigare i år för sina insatser för att värna det kulturarv som de öländska kvarnarna utgör. I diplomet sägs bland annat att ”Åke var med och startade Ölands kvarnförening år 2008…” och att ”Åke är verkligen en eldsjäl som aldrig ger upp och förmår leda andra till att åstadkomma det som behövs och en hel del därtill.”

På frukostmötet i Sandviks hamn den 3 juli fick en mycket intresserad och frågvis publik ta del av Åkes imponerande kunnande.

En gång i tiden fanns ca 2000 kvarnar på Öland, numera finns det 352. En tredjedel av dessa ägs av föreningar och Persnäs Hembygdsförening äger sju. Det är ett stort åtagande menade Åke, inte minst eftersom landmärket Sandviks Kvarn är en av dessa sju. Passande då att kvarnen, lagom till Åkes framträdande på frukostmötet i Sandviks Hamn, nu ståtar nymålad och med nya kvarnvingar. Sandviks Kvarn är K-märkt vilket gör att Länsstyrelsen bidrar med 90 % av kostnaden, men eftersom restaureringen totalt kostar ca 1 miljon så har bidrag och donationer, bland annat från Sparbanksstiftelsen, föreningar och privatpersoner varit viktiga. Liksom en stor mängd ideellt arbete. Åke nämnde också utmaningen med att få tag på lämpligt virke till kvarnvingarna. Det slutade lyckligt i och med att Sveaskog skänkte virket (Douglasgran från Öland).

Efter hand övergick frukostmötet från föreläsning till seminarium där åhörarnas ställde många frågor om allt från vad för sorts mjöl man malde till hur man gjorde för att kvarnvingarna skulle stå rätt mot vinden och om vinden blev för stark och vilken sorts sten som användes för kvarnstenarna (Öländsk eller Gotländsk). Åke hade svar på det mesta och det var en påtagligt nöjd publik som avslutningsvis tackade Åke med en varm applåd.

Nästa onsdag (10/7) är ämnet Flaskskeppsbygge – Hantverk eller Trolleri? Kent Andersson, mångårig flaskskeppsbyggare berättar.

Text: Torbjörn Cederholm
Foto: Rose Hollis

Flaskskeppsbygge – Hantverk eller Trolleri?

Kent Andersson, mångårig flaskskeppsbyggare

Om föredraget

En berättelse om en flaskskeppsbyggares vardag i nutid, men naturligtvis även en kort återblick i historien. 

Vi gör en ”resa” från ”pinne” till ”skepp i flaska” där vi får möta idéer, tankar, svårigheter, glädjestunder, hopplöshet och förtvivlan,  innan vi når den absoluta lyckan på resan när kapten är på plats  

och ”skeppet” lämnar hamn. 

Om Kent Andersson

När jag för många år sedan lämnade mitt arbete som marinofficer började jag fundera på någon form av sysselsättning på fritiden. Måleri som jag tidigare ägnade mig åt tog alltför stor plats i bostaden, jag behövde något "litet" att pyssla med. Vid ett besök på biblioteket tittade jag i hyllorna där böcker om fartyg och båtar stod. En bokrygg "låste" genast min uppmärksamhet! Flaskskeppsbygge stod det på en smal liten bok.

På den vägen är det.....

REFERAT

När Kent lämnade sitt arbete som marinofficer i början av 2000-talet började han fundera på någon form av sysselsättning på fritiden. Måleriet som han tidigare ägnat sig åt tog alltför stor plats i bostaden, han behövde något "litet" att pyssla med. Vid ett besök på biblioteket hittade han en smal bokrygg som genast fick hans uppmärksamhet! ”Flaskskeppsbygge” stod det.

Äntligen kommer jag att få svaret på frågan, hur kommer skeppet in i flaskan! Något jag undrat över sedan jag var liten. Jag har tryckt ögonen mot flaskorna och försökt komma på hur skeppen kommit in, en fascination jag haft ända sedan jag var väldigt liten och har fortfarande.

Jag och alla de som kom till frukostmötet i Sandvik denna blåsiga morgon fick vara med om en ”resa” in i flaskbyggeriet som vi sakta men säkert förstod innebar både svårigheter, glädjestunder, hopplöshet och förtvivlan. Den stora lyckan på resan är när ”kapten” är på plats i flaskan och ”skeppet” lämnar hamn. Jag återkommer senare om ”kaptenen”. Vi får också veta vad man absolut måste införskaffa för att ett flaskskepp ska bli till, så föredraget började med att Flaskbyggaren själv radade upp små, små saker på bordet framför sig där en intresserad skara av människor med spänning följde varje rörelse och de gjorde även måsarna som seglade ovanför i hopp om något ätbart.

Flaskskeppsbyggare Kent visar upp ett litet ”kitt” innehållande användbara saker som man helt enkelt inte kan vara utan. På bordet framför sig radar han upp med varsam hand, modellera, sytråd, gångjärn, cigarrettpapper, tidningspapper, cocktailpinnar, små pyttiga kugghjul från gamla utslitna klockor, nålar, akvarell och akrylfärger, ett litet foto/bild som ska vara unikt för varje skepp och sist men inte minst den viktiga träpinnen med ”kapten” på!  Kapten är en pytteliten gubbe längst fram på pinnen som han sist av allt för in i flaskan.
- Och vad ska man då ha för verktyg, säger Kent. Han ser lite pillemarisk ut när han ställer frågan och vi väntar med spänning på svaret såklart. -Jo, fortsätter han, det räcker med en vass morakniv, en peang, skalpell, och pincett.  Kent berättar att han har jobbat som sjukvårdsofficer i marinen, därav kirurg instrumenten och att han en gång mötte en kirurg som sade: - Du använder ju samma verktyg som jag, skillnaden mellan dig och mig är att jag sprättar upp folk och du bygger flaskskepp!

Vi ska nu återgå lite till det där ”bra & ha kittet” och användningen av tidningspapper och cigarrettpapper. Kent visar upp de små tunna cigarrettpappersbitarna i solljuset som vinden raskt tar tag i och sveper bort. Måsen som gett upp hoppet om lite människomat vaknar till liv och dyker mot det tunna pappret, men tvärnitar när den inser att det inte är godsaker. Cigarettpappret använder Kent till lastbryggorna på sina skepp. -Det är bra för de suger till sig färgen, och ger en sliten patina, säger han och fortsätter med att berätta om seglen och till segel använder han tidningarnas marginaler -De är ju hyfsat breda, utan text, fast det är problematiskt med marginalerna, fortsätter han, de är för smala! Jag vill ha tidningar utan text! För att få tag på segel till skeppen smyger Kent runt på biblioteken och i fickan har han gömt en sax. Han skrattar och fortsätter -När ingen ser klipper jag bort marginalerna på tidningarna, bäst är nog Ölandsbladet, hyfsat breda marginaler. -Hur ser då en flaskskeppsbyggare ut, undrar jag, kan man känna igen den? Flaskskeppsbyggaren ler under den somriga stråhatten och svarar -Inte på utsidan kanske, men om ni ser att det saknas marginaler på tidningarna, tandpetare på borden, eller rörpinnar till kaffemuggarna, ni vet sådana av trä, då är det med all säkerhet en flaskskeppsbyggare som varit i farten, eller så ser ni ser någon smyga omkring lite här och var och vända på flaskor, då är det garanterat en flaskskeppsbyggare!
Kent berättar att innan han lämnar sitt skepp så måste ”kapten” alltid finnas med, han lämnar aldrig ifrån sig ett flaskskepp utan en kapten! Kapten sitter på udden av en smal träpinne som han försiktigt för in i flaskan. Kapten har en röd hatt och är så liten att man behöver förstoringsglas för att se honom.

Hantverk eller trolleri?
Hur var det då med det här som jag funderat på sedan jag var barn, hur får man in skeppen i flaskan? Är flaskskeppsbygge hantverk eller trolleri? Ja det beror på, det är bara att välja. Vill man trolla tar man en lagom stor flaska och lägger ner några saker från ”bra att ha kittet”. Flaskan lägger man sedan i en låda som man sedan stoppar in i flaskan och lägger i en låda, väntar sedan en liten stund och vips! I flaskan finns ett skepp!
Jag såg trolleriet med egna ögon, jag såg också Kent visa hur han med hjälp av trådar och snören viker ner mast och segel för att få in båten i flaskan, det är bara att välja, trolleri eller hantverk.
Fortfarande gillar jag tanken på trolleri…

Text och Foto: Anne-Sofie Holmberg

Om Kent Andersson

Kent bor permanent i Kalmar men har sommarhus i Sandvik på norra Öland. Han kom till Sandvik som femtonåring och träffade då sin nuvarande hustru Karin. Båtar och segelskutor har alltid intresserat honom ända sedan han var barn och livet har genomsyrats hav, tjärdoft och hantverk. Han byggde sitt första flaskskepp på 1980-talet och sedan dess har han byggt många fler. Det finns ett tiotal skutor i olika hem Sandvik.

Text och bild: Anne-Sofie Holmberg

Om föredraget

Visste du att drygt 300 olika växter noterats i Sandviksområdet under de senaste 15 åren? Några av de mer ovanliga som kransborre och martorn har du kanske sett? Och säkert har du noterat den förvildade trädgårdsväxten lammöron som sätter sin prägel på klapperstensvallarna söder

om hamnen – vacker men invasiv .

Nyligen har Ölands botaniska förening avslutat en totalinven-tering av växterna över hela Öland. I Sandviksområdet inventerade tre personer från Göteborgstrakten och de gjorde flera fina fynd.

Vad kan du själv göra för gynna de mest ovanliga och skyddsvärda arterna?