Om Eva Forssell

Illustrerande bibliotekschef som brinner för barnlitteratur och barnkultur. Bosatt på ”östra sin” i byn Folkeslunda.

Bibliotekarie i kommunen sedan 2017 och bibliotekschef sedan 2021.

Hur vill Eva göra världen lite bättre? Med mycket kultur av alla de slag, rörelse och kärlek, från vaggan och uppåt, skapar vi vettiga vuxna på sikt. Mer kultur åt de små!

Om Jenny Jakobsson

Biodlande bibliotekarie bofast strax utanför Löttorp på norra Öland. Jenny har arbetat som bibliotekarie i Borgholm sedan 2017 och dessförinnan med översättning, kött och korv, turister och idrott med mera.

Hur vill Jenny göra världen lite bättre? Göra någon glad! Kanske genom att lägga rätt bok i handen eller att få någon att läsa det otippade.

Om Åke  Nilsson och föredraget

Kalmar Läns Hembygdsförbund förärade på sin årsstämma Åke med ett diplom för hans insatser för bevarandet av de öländska kvarnarna. Diplomet återges här. I det får vi en fingervisning om både Åke som person och vad han kommer att prata om.

REFERAT

Vem kunde vara bättre skickad än Åke Nilsson att berätta om Ölands väderkvarnar? Det är ju inte en slump att Åke fick diplom av Kalmar läns Hembygdsförbund tidigare i år för sina insatser för att värna det kulturarv som de öländska kvarnarna utgör. I diplomet sägs bland annat att ”Åke var med och startade Ölands kvarnförening år 2008…” och att ”Åke är verkligen en eldsjäl som aldrig ger upp och förmår leda andra till att åstadkomma det som behövs och en hel del därtill.”

På frukostmötet i Sandviks hamn den 3 juli fick en mycket intresserad och frågvis publik ta del av Åkes imponerande kunnande.

En gång i tiden fanns ca 2000 kvarnar på Öland, numera finns det 352. En tredjedel av dessa ägs av föreningar och Persnäs Hembygdsförening äger sju. Det är ett stort åtagande menade Åke, inte minst eftersom landmärket Sandviks Kvarn är en av dessa sju. Passande då att kvarnen, lagom till Åkes framträdande på frukostmötet i Sandviks Hamn, nu ståtar nymålad och med nya kvarnvingar. Sandviks Kvarn är K-märkt vilket gör att Länsstyrelsen bidrar med 90 % av kostnaden, men eftersom restaureringen totalt kostar ca 1 miljon så har bidrag och donationer, bland annat från Sparbanksstiftelsen, föreningar och privatpersoner varit viktiga. Liksom en stor mängd ideellt arbete. Åke nämnde också utmaningen med att få tag på lämpligt virke till kvarnvingarna. Det slutade lyckligt i och med att Sveaskog skänkte virket (Douglasgran från Öland).

Efter hand övergick frukostmötet från föreläsning till seminarium där åhörarnas ställde många frågor om allt från vad för sorts mjöl man malde till hur man gjorde för att kvarnvingarna skulle stå rätt mot vinden och om vinden blev för stark och vilken sorts sten som användes för kvarnstenarna (Öländsk eller Gotländsk). Åke hade svar på det mesta och det var en påtagligt nöjd publik som avslutningsvis tackade Åke med en varm applåd.

Nästa onsdag (10/7) är ämnet Flaskskeppsbygge – Hantverk eller Trolleri? Kent Andersson, mångårig flaskskeppsbyggare berättar.

Text: Torbjörn Cederholm
Foto: Rose Hollis

Flaskskeppsbygge – Hantverk eller Trolleri?

Kent Andersson, mångårig flaskskeppsbyggare

Om föredraget

En berättelse om en flaskskeppsbyggares vardag i nutid, men naturligtvis även en kort återblick i historien. 

Vi gör en ”resa” från ”pinne” till ”skepp i flaska” där vi får möta idéer, tankar, svårigheter, glädjestunder, hopplöshet och förtvivlan,  innan vi når den absoluta lyckan på resan när kapten är på plats  

och ”skeppet” lämnar hamn. 

Om Kent Andersson

När jag för många år sedan lämnade mitt arbete som marinofficer började jag fundera på någon form av sysselsättning på fritiden. Måleri som jag tidigare ägnade mig åt tog alltför stor plats i bostaden, jag behövde något "litet" att pyssla med. Vid ett besök på biblioteket tittade jag i hyllorna där böcker om fartyg och båtar stod. En bokrygg "låste" genast min uppmärksamhet! Flaskskeppsbygge stod det på en smal liten bok.

På den vägen är det.....

REFERAT

När Kent lämnade sitt arbete som marinofficer i början av 2000-talet började han fundera på någon form av sysselsättning på fritiden. Måleriet som han tidigare ägnat sig åt tog alltför stor plats i bostaden, han behövde något "litet" att pyssla med. Vid ett besök på biblioteket hittade han en smal bokrygg som genast fick hans uppmärksamhet! ”Flaskskeppsbygge” stod det.

Äntligen kommer jag att få svaret på frågan, hur kommer skeppet in i flaskan! Något jag undrat över sedan jag var liten. Jag har tryckt ögonen mot flaskorna och försökt komma på hur skeppen kommit in, en fascination jag haft ända sedan jag var väldigt liten och har fortfarande.

Jag och alla de som kom till frukostmötet i Sandvik denna blåsiga morgon fick vara med om en ”resa” in i flaskbyggeriet som vi sakta men säkert förstod innebar både svårigheter, glädjestunder, hopplöshet och förtvivlan. Den stora lyckan på resan är när ”kapten” är på plats i flaskan och ”skeppet” lämnar hamn. Jag återkommer senare om ”kaptenen”. Vi får också veta vad man absolut måste införskaffa för att ett flaskskepp ska bli till, så föredraget började med att Flaskbyggaren själv radade upp små, små saker på bordet framför sig där en intresserad skara av människor med spänning följde varje rörelse och de gjorde även måsarna som seglade ovanför i hopp om något ätbart.

Flaskskeppsbyggare Kent visar upp ett litet ”kitt” innehållande användbara saker som man helt enkelt inte kan vara utan. På bordet framför sig radar han upp med varsam hand, modellera, sytråd, gångjärn, cigarrettpapper, tidningspapper, cocktailpinnar, små pyttiga kugghjul från gamla utslitna klockor, nålar, akvarell och akrylfärger, ett litet foto/bild som ska vara unikt för varje skepp och sist men inte minst den viktiga träpinnen med ”kapten” på!  Kapten är en pytteliten gubbe längst fram på pinnen som han sist av allt för in i flaskan.
- Och vad ska man då ha för verktyg, säger Kent. Han ser lite pillemarisk ut när han ställer frågan och vi väntar med spänning på svaret såklart. -Jo, fortsätter han, det räcker med en vass morakniv, en peang, skalpell, och pincett.  Kent berättar att han har jobbat som sjukvårdsofficer i marinen, därav kirurg instrumenten och att han en gång mötte en kirurg som sade: - Du använder ju samma verktyg som jag, skillnaden mellan dig och mig är att jag sprättar upp folk och du bygger flaskskepp!

Vi ska nu återgå lite till det där ”bra & ha kittet” och användningen av tidningspapper och cigarrettpapper. Kent visar upp de små tunna cigarrettpappersbitarna i solljuset som vinden raskt tar tag i och sveper bort. Måsen som gett upp hoppet om lite människomat vaknar till liv och dyker mot det tunna pappret, men tvärnitar när den inser att det inte är godsaker. Cigarettpappret använder Kent till lastbryggorna på sina skepp. -Det är bra för de suger till sig färgen, och ger en sliten patina, säger han och fortsätter med att berätta om seglen och till segel använder han tidningarnas marginaler -De är ju hyfsat breda, utan text, fast det är problematiskt med marginalerna, fortsätter han, de är för smala! Jag vill ha tidningar utan text! För att få tag på segel till skeppen smyger Kent runt på biblioteken och i fickan har han gömt en sax. Han skrattar och fortsätter -När ingen ser klipper jag bort marginalerna på tidningarna, bäst är nog Ölandsbladet, hyfsat breda marginaler. -Hur ser då en flaskskeppsbyggare ut, undrar jag, kan man känna igen den? Flaskskeppsbyggaren ler under den somriga stråhatten och svarar -Inte på utsidan kanske, men om ni ser att det saknas marginaler på tidningarna, tandpetare på borden, eller rörpinnar till kaffemuggarna, ni vet sådana av trä, då är det med all säkerhet en flaskskeppsbyggare som varit i farten, eller så ser ni ser någon smyga omkring lite här och var och vända på flaskor, då är det garanterat en flaskskeppsbyggare!
Kent berättar att innan han lämnar sitt skepp så måste ”kapten” alltid finnas med, han lämnar aldrig ifrån sig ett flaskskepp utan en kapten! Kapten sitter på udden av en smal träpinne som han försiktigt för in i flaskan. Kapten har en röd hatt och är så liten att man behöver förstoringsglas för att se honom.

Hantverk eller trolleri?
Hur var det då med det här som jag funderat på sedan jag var barn, hur får man in skeppen i flaskan? Är flaskskeppsbygge hantverk eller trolleri? Ja det beror på, det är bara att välja. Vill man trolla tar man en lagom stor flaska och lägger ner några saker från ”bra att ha kittet”. Flaskan lägger man sedan i en låda som man sedan stoppar in i flaskan och lägger i en låda, väntar sedan en liten stund och vips! I flaskan finns ett skepp!
Jag såg trolleriet med egna ögon, jag såg också Kent visa hur han med hjälp av trådar och snören viker ner mast och segel för att få in båten i flaskan, det är bara att välja, trolleri eller hantverk.
Fortfarande gillar jag tanken på trolleri…

Text och Foto: Anne-Sofie Holmberg

Om Kent Andersson

Kent bor permanent i Kalmar men har sommarhus i Sandvik på norra Öland. Han kom till Sandvik som femtonåring och träffade då sin nuvarande hustru Karin. Båtar och segelskutor har alltid intresserat honom ända sedan han var barn och livet har genomsyrats hav, tjärdoft och hantverk. Han byggde sitt första flaskskepp på 1980-talet och sedan dess har han byggt många fler. Det finns ett tiotal skutor i olika hem Sandvik.

Text och bild: Anne-Sofie Holmberg

Om föredraget

Bakom en historisk berättelse ligger det oftast mycket research. Min skönlitterära debut Brytningstid utspelar sig i 1880-talets Stockholm och är inspirerad av familjen von Hallwyl och deras magnifika palats på Hamngatan i Stockholm. Berättelsen är den första delen i en bokserie om den fiktiva familjen von Weidenhof och flera historiska platser och personer dyker upp längs vägen. I föredraget berättar jag om mitt skrivande och vägen till debuten, om arbetet bakom boken och historisk research, och om den fascinerande familjen von Hallwyl.

REFERAT

Bakom en historisk berättelse ligger det oftast mycket research. Charlottes skönlitterära debut ”Brytningstid” utspelar sig i 1880-talets Stockholm och är inspirerad av familjen von Hallwyl och deras magnifika palats på Hamngatan i Stockholm. Berättelsen är den första delen i en bokserie om den fiktiva familjen von Weidenhof där flera historiska platser och personer dyker upp längs vägen.
Sandviks Hamn på norra Öland
Klockan är straxt nio på onsdagsförmiddagen och de lite kylslagna vindarna sveper runt ”Sandviks Fisk och Hamnkök” där författaren Charlotte Sirc snart ska berätta om sitt skrivande. Vi i publiken sitter förväntansfullt och väntar på det fjärde Frukostmötet som föreningen Öland Kust till Kust anordnar. Den här gången ska vi förflytta oss till 1800-talet med hjälp av Charlotte Sirc som ska berätta om sin historiska roman ”Brytningstid”. Berättelsen utspelar sig i 1880-talets Stockholm och är inspirerad av familjen von Hallwyl och deras palats Halwylska Palatset, numera ett museum som många av er säkert har besökt. Har ni inte det kommer ni garanterat göra det när ni läst hennes bok. Berättelsen är den första delen i en bokserie om den fiktiva familjen von Weidenhof. Romanen tar sin början just i det Hallwylska palatset som fortfarande ligger där det en gång byggdes upp på en tomt som köptes för 1,5 miljoner, en svindlande summa pengar på den tiden, vi kan ju bara spekulera i vad det skulle kosta idag. Palatset började byggas 1893 och stod klart för inflyttning 1898.
Vad är det då som gör att historiska romaner är så spännande, kanske är det för att vi får resa tillbaka i tiden och möta det som en gång var. Den skönlitterära och historiska romanen Brytningstid är en underhållande feelgood roman men den är också en roman där läsaren får en historisk skildring och kunskap om just den tiden. -Att läsa en historisk roman är ett bra sätt att skaffa sig kunskap om historien bakåt i tiden, säger Charlotte och fortsätter, känner man inte till sin historia och sin dåtid är det svårt att förstå sin samtid och nutid. Bakom en historisk berättelse ligger det oftast mycket research och min ambition är att miljöerna ska vara så korrekta som möjligt, man ska kunna återvända och känna igen sig.
Brytningstid är såklart inspirerad av verkligheten, med påhittade karaktärer där miljön är äkta och noggrant gestaltad. Charlotte är noga med att påpeka att som författare har man sin konstnärliga frihet och skyldighet att gestalta, men också att göra berättelsen levande, annars blir det en fackbok.

Vi är tysta, vi som lyssnar och jag glömmer bort var jag befinner mig, men väcks plötsligt upp av en larmande varubil som tjuter när den backar upp mot restaurangens entré, jag känner de kyliga vindarna och filtarna syns nu svepa om fler och fler av den lyssnande skaran men berättelsen värmer.
Charlotte håller upp sin bok Brytningstid som är den första delen i en bokserie om den fiktiva familjen von Weidenhof och del två "Frihetslängtan" kommer hösten 2024.. Charlotte berättar att innan hon ens hade börjat fundera på att skriva historiska romaner hade hon hört lite rykten om att förlagen ville ha släktkrönikor.
Hon berättar att hon älskar historia, kostymdramer, konst, gamla miljöer, palats och musik. Jag minns att jag tänkte, säger hon -Det kanske jag skulle kunna göra, jag kanske kan skriva en släktkrönika, det skulle passa mig! Jag var ju tvungen att hitta en bra miljö först och tillslut hittade jag Hallwylska Palatset, Charlotte lyser upp vid minnet. -Jag hittade en skatt, det fanns pelarsalar, lyx och guld och jag hittade fantastiska bilder på museets hemsida. Jag hittade också konst, antikviteter och vardagsföremål, såsom städföremål, kläder och annat som jag använde för att gestalta miljöerna så noggrant som möjligt.
Vi som lyssnar börjar nu bländas av solen och filtarna läggs bakom ryggarna. Charlotte får frågan -Vem i den riktiga familjen Hallwy är din favorit? -Både Ebba och Ellen har sin charm. Ellen, som jag inspirerats av i uppföljaren som kommer i höst, gick verkligen mot strömmen och de flesta konventioner. Hon skilde sig och gifte om sig med en yngre man, och började jobba som konstnär. Ebba, som Henrietta är inspirerad av, tog studenten, men fick inte plugga vidare på universitetet, där sade föräldrarna stopp! Charlotte lyser av engagemang och inlevelse och fortsätter -Fast alla är nog favoriter, starka smarta kvinnor! Ja, starka smarta kvinnor finns i alla hennes tidigare romaner, kvinnor som på olika sätt får kämpa för sin överlevnad, sina rättigheter och att få finnas till på samma villkor som männen.
-Varför heter din roman Brytningstid, undrar någon. – Jo, den bryter mark för just kvinnorna, den förändrar och upplyser, kvinnorna börjar ta för sig och påverka sina liv, säger Charlotte.
Föredraget närmar sig sitt slut och Charlotte säger att hon drivs av att demokratin måste leva, att alla ska har lika rättigheter oavsett om man är man eller kvinna. -Orden med lika rättigheter måste spridas, säger Charlotte, samtidigt som vinden tar tag i hennes vita papperslappar med ”komihågord” som nu sprids och virvlar i den nu ljumma vinden i Sandviks hamn. Charlotte samlar ihop sina ord och lägger dem i sin väska.
-När kommer nästa bok? Undrar någon. – Den kommer 2025 och det blir en deckare, de ni! säger mötets författare och applåderna hörs nog över till fastlandet trots den lite hårda västliga pålandsvinden. När applåderna tystnar blir det kö till bokbordet där böckerna ligger i fina travar och Charlott signerar bokuppslag efter bokuppslag.
I hennes romaner finns ju kvinnorna som alltid kämpar, både i nutid och dåtid, kvinnorna som kämpar för att kunna överleva och leva sina liv, trots svårigheter och motgångar. -Jag känner igen mig i kvinnorna, jag kan identifiera mig med dem och förstå, jag har en bakgrund där jag fått klara mig själv på olika sätt, berättar hon. Ja, Jag ser det, jag ser att i hennes romaner finns det en linje, en linje av kämpande kvinnor oavsett genre, handling eller om den utspelar sig i nutid eller dåtid, så finns de där, de kämpande starka kvinnorna. Charlotte berättar att hennes dotter precis blivit antagen till Uppsala universitet, samma universitet som den första kvinnliga studenten antogs till för 150 år sedan. Kommer hennes dotter att fortsätta kampen för kvinnors rättigheter? Ja, vem vet?
Charlotte Sirc har definitivt en drivkraft i sitt skrivande, en kraft att gestalta den kämpande kvinnan och det gör hon också genom den fiktiva familjen von Weidenhofs ögon i romanen Brytningstid och vem vet, kanske finns det ett band mellan Charlotte och den riktiga Familjen Hallwyl, ett osynligt band som driver hennes skrivande om kvinnans rätt från 1800-talet och fram till vår tid. Det sägs ju att cirkeln sluts, så vem vet…

Nästa frukostmöte är den 24 juli och handlar om Signalkräftor!

Text och Foto:
Anne-Sofie Holmberg

Om Charlotte Sirc

När Lotta inte skriver hjälper hon andra författare att skriva bättre böcker. Som före detta gymnasielärare i engelska och svenska ligger känslan för språk och text henne nära. Sedan fem år driver hon textbyrån Versalis med kunder som bokförlagen Norstedts och Rabén & Sjögren. Hon har sex egna bokkontrakt bakom sig med böcker i memoar/ biografigenren och skönlitterära romaner. Brytningstid, som är inspirerad av familjen von Hallwyl, gavs ut på Harper Collins förlag i oktober 2023. Hösten 2024 kommer del två.

Hallwylska Museet
År 1898 flyttade Wilhelmina von Hallwyl och hennes man Walther in på Hamngatan 4 i Stockholm. De var båda i femtioårsåldern. Barnen hade flyttat hemifrån. Det nybyggda palatset var 2 000 kvadratmeter stort, hade 40 rum och hade ritats av en av tidens mest kända arkitekter, Isak Gustaf Clason. Ostron, champagne och fjortonrätters menyer hörde till livet i palatset. Men ett ännu vanligare inslag var studenterna som ägnade sig åt att beskriva Wilhelmina von Hallwyls samling av dyrbara antikviteter och konstverk, men också vardagssaker som hon tänkte att framtidens människor skulle vara intresserade av. Allt finns nedtecknat i stora läderbundna liggare och palatset är bevarat som på Wilhelminas tid. I garaget står den svarta bilen av märket Daimler-Benz och i stallet luktar det fortfarande häst.
Museet ligger på Hamngatan 4 på Norrmalm i Stockholm.

Om föredraget

Visste du att drygt 300 olika växter noterats i Sandviksområdet under de senaste 15 åren? Några av de mer ovanliga som kransborre och martorn har du kanske sett? Och säkert har du noterat den förvildade trädgårdsväxten lammöron som sätter sin prägel på klapperstensvallarna söder

om hamnen – vacker men invasiv .

Nyligen har Ölands botaniska förening avslutat en totalinven-tering av växterna över hela Öland. I Sandviksområdet inventerade tre personer från Göteborgstrakten och de gjorde flera fina fynd.

Vad kan du själv göra för gynna de mest ovanliga och skyddsvärda arterna?