Stenens väg från berg till färdig produkt

Magnus Wilhelmsson, Naturstenskompaniet
Jan Mikaelsson, Geolog

Om föredraget

Kalkstenens historia är spännande! Från att ha bildats i ett hav för många miljoner år sedan till dagens unika landskap präglat av spåren av ölänningarnas slit och vedermödor med ”flisan”. Traditionen att nyttja stenen har förts vidare genom århundradena och lever än i den moderna industrin i Sandvik.

Om Magnus

Platschef sedan 2021 på Naturstenskompaniet Öland.

Det är en bransch som lever med gamla anor som är mycket intressant att arbeta i.

Om Jan

Tidigare geolog vid Linnéuniversitet i Kalmar. Arbetar med den öländska geologin genom undersök-ningar och guidningar. Har rötter i stenindustrin genom industriaktiebolaget Ölandssten i Sandvik.

Jan Mikaelsson, Foto Rose Hollis

Magnus Wilhelmsson, Foto Rose Hollis

Från vänster Torbjörn Cederholm, Jan Mikaelsson, Magnus Wilhelmsson, Foto Rose Hollis

Mjuka värden och en stenhård verktygslåda

– om att arbeta med plan- och byggfrågor på Öland

Åsa Bejemar, Arkitekt SAR/MSA, plansamordnare Borgholms kommun

Om föredraget

Att arbeta med planläggning på Öland är en utmanande uppgift med unika natur- och kulturmiljöer och havet som finns i alla riktningar.  När vi planerar framtidens livsmiljöer är det många viljor och intressen att beakta. Hur går det till?

Ni kommer också att bjudas på tips och kunskap om färgsättning av hus. Det som förr framför allt var en förskönande åtgärd, förunnat några få, har nu spritt sig till även de enklaste byggnaderna. Färgerna på våra byggnader är en viktig del av vårt gemensamma kulturarv.

REFERAT

Sommarens tredje frukostmöte arrangerat av intresseföreningen Öland Kust till Kust samlade en försvarlig skara vetgiriga åhörare för att få ett så komplicerat förfarande som arbetet med plan- och byggfrågor på Öland belysta.

Arkitekt SAR/MSA Åsa Bejemar är plansamordnare i Borgholms kommun sedan mer än tio år och inledde med en tillbakablick på historien. I vårt land har vi haft stadsplanering i 400 år från 1600-talet. Då grundades många nya städer i Sverige. Tidigare hade samhällena växt organiskt utan direkt planering. Nu uppstår exempel på rutnätsstaden med rådhus och kyrka, som Borgholm med stadsrättigheter från 1816 är ett exempel på. I och med industrialiseringen på 1800-talet och främst under dess andra hälft flyttade folk in till städerna från landsbygden. 1874 kom den första byggnadslagstiftningen med bl.a. en brandstadga. Ett exempel var Umeå, som efter en storbrand ålades att bygga brandgator, esplanader och att plantera björkar som hinder mot eldspridning, något som gällde flera svenska städer byggda i trä. Byggandet utanför städerna var fortfarande helt oreglerat. 

Städerna växte med järnvägens utbyggnad och bilismens utveckling och 1947 infördes det moderna kommunala planmonopolet i byggnadslagstiftningen med avsikten att sanera den rådande misären i svenska städer och för att hålla borta, som det uttrycktes, den hämmande privata sektorn. Tidigare fastställdes detaljplaner av en statlig myndighet. Den Plan- och bygglag som trädde i kraft 1987 stärkte ytterligare kommunernas planmonopol. Tidigare ingick länsstyrelserna i planprocessen och var dess beslutande instans. Ett ytterligare stöd i planprocessen utgör Miljöbalken från 1999 som är en ramlag med övergripande regler i syfte att främja en hållbar utveckling och skydda miljö och människor. I dag ger Boverket, den statliga myndigheten för samhällsplanering, stadsutveckling, byggande och boende, kommunerna en "verktygslåda" i planprocessarbetet. 

Samhällsbyggnadsprocessen är i dag en demokratisk process till skillnad mot 1600-talet.  Det allmänna och enskildas intressen, exploatörer och byggherrars intressen vägs mot varandra.

Plansamrådet är en process i ett tidigt skede inom planeringen där kommunen presenterar ett förslag till detaljplan för berörda parter och allmänheten för att samla in synpunkter och kommentarer och syftar till att ge kommunen ett bra beslutsunderlag. Öland är speciellt med sin arkeologi, sina lantbruk och natur- och strandskyddsområden. Bara i Borgholms kommun finns 42 naturskyddsområden. Nytt ska anpassas till gammalt. Alla dessa hänsyn gör att planläggning tar tid. 

Åsa avslutade sin digra redogörelse av den komplexa planeringsprocessen med lite färglära. Vilken färg, rättare sagt kulör, ska jag välja när jag målar mitt hus, så att den speglar husets ursprung och passar in i den omgivande miljön. Rådgivande litteratur finns.

Text Inger Sundbom 

Om Åsa

Åsa är arkitekten med rötter på Öland och ett engagemang för våra hus. Hon arbetar sedan 15 år tillbaka på Borgholms kommun med plan- och byggfrågor, sedan 2020 som plansamordnare. Hon brinner extra mycket för färgsättning och gestaltning och har förutom arkitekturutbildningen på Chalmers även gått Kungliga Konsthögskolans påbyggnadsutbildning i restaureringskonst. För att fokusera tankarna och bibehålla balansen tar hon sig gärna ett dopp på Kallbadhuset.

En trädgård som gynnar biologisk mångfald

Lina Tomasson, biolog, Ulla-Britt Andersson, botaniker

Om föredraget

Vi presenterar invasiva arter och rödlistade arter som växer i våra olika öländska miljöer. Vad kan du som trädgårdsägare göra för att gynna den biologiska mångfald? Vad behöver du tänka på generellt och speciellt ur ett öländskt perspektiv? Några närliggande miljöer och skyddsvärda arter lyfts speciellt fram.

Om Lina

Biolog, specialiserad på invasiva främmande arter och växtekologi. Arbetar idag som nationell samord-nare för invasiva främman-de arter i vatten. Sedan tre år tillbaka är jag Hallnäsbo i Persnäs socken.

Om Ulla-Britt

Pensionerad läkare sedan 45 år tillbaka och bosatt i Gårdby på östra Öland. Mitt fritidsintresse är vilda

växter, något jag får utlopp för som ordförande i Ölands botaniska förening.

När ölänningarna fiskade i Alaska - ett 100-årsminne

Ulf Wickbom, författare, journalist

Om Ulf och föredraget

Ulf Wickbom är journalist med stort intresse för norra Ölands historia och kultur. Bland hans böcker kan nämnas Lyckliga somrar, Öppna Ateljéer, Öland tur och retur samt boken om byn Hunderum.

I detta arbete har han träffat på Petter ”White Head Pete", Nilsson och hans laxfiske i Alaska. Det är nu 100 år sedan han sålde sin verksamhet.

REFERAT

Molnen drog hotande ihop sig över Sandviks hamn och en stor skara intresserade åhörare fick tränga ihop sig på Sandviks Fisk & Hamnköks båda verandor för att lyssna på Ulf Wickbom, journalist och författare, bosatt i Byxelkrok. På intresseföreningen Öland Kust till Kusts näst sista frukostmöte förmedlade han den i grunden osannolika berättelsen om hur, under ett antal år runt förra sekelskiftet, ölänningar tog sig hela den långa vägen från norra Öland till Alaska på den amerikanska kontinentens nordvästra hörn.

Ett exempel på en färdväg, och en särskilt strapatsrik resa, tog en man från norra Öland år 1906 för att hitta sin bror, som tidigare emigrerat till Amerika. Först reste han till Göteborg och via Liverpool i England över Atlanten till New york. Därefter tog han tåget till San Francisco via New Orleans där tåget gick sönder. Väl framme i San Francisco hamnade han mitt i den stora jordbävningen som med den efterföljande förödande branden totalförstörde staden. Mannen hittade brodern i Alaska och stannade till år 1919. Då åkte han hem till Öland för att sedan återvända 1922-29. Här hemma etablerade han sig som storbyggmästare med det kapital han arbetat ihop "over there". Detta var ett typiskt resmönster för ölänningar som emigrerade till Amerika. Man gjorde flera resor - fick ihop pengar för att t.ex. köpa ett litet hemman, tog kanske med sig äldste sonen ut igen, fick ihop ytterligare ett litet kapital och åkte hem igen. Många blev kvar och etablerade sig mer eller mindre framgångsrikt i det nya landet. Varje sommar besöker amerikasvenskar Öland och kan berätta om hur känslan för det gamla landet finns djupt i dem som stannade kvar.

White Head Pete kom från Stora Mossen på norra Öland. Han beslöt sig för att utvandra och färden började med att han paddlade söderut på Kalmar sund förbi de stora stenbrotten längs kusten. Därefter tog han sig till Källabergs tågstation för vidare befordran till det stora landet i väster. Där startade han det egna företaget Alaska Packers och gifte sig med Hilda från Halland. Så snart isarna gått upp i norr drog fiskebåtarna i väg. Man fiskade i Bristol Bay och Berings hav, ibland ända upp mot Berings sund. Det tog 30 dagar att nå fram till fiskeplatserna och man blev kvar fram till september när isarna började lägga sig igen. Man satte upp stora nät på störar när tidvattnet var lågt och lät högvattnet leverera laxen. Några fiskare blev kvar under vintern. All lax saltades ner, först i fiskebåtarna sedan i de stora salterierna där många kineser arbetade. 1917 stod Alaska för hälften av världens laxproduktion. 1925 var det slut för den öländska fiskeepoken i Alaska. Modern konservindustri tog över och för 100 år sedan kom White Head Pete hem till Stora Mossen efter att ha lagt ner sitt företag i Alaska. Ölands emigration till Amerika var omfattande under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet och ön var faktiskt det landskap i Sverige som hade högst andel emigranter i förhållande till sin befolkning. År 1887 när 8% av Sveriges befolkning emigrerade var siffran på Öland närmare 15%. Många som utvandrat längtade tillbaka till Öland men många som återvände hade också svårt att anpassa sig här hemma. För många, inte alla, blev omställningen till ett annat språk, en annan kultur svår. Inte minst kunde man sakna den tekniska utveckling man varit van vid i vardagslivet som elektricitet, kylskåp och vattentoalett som några exempel.

Ölands emigration till Amerika var omfattande under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet och ön var faktiskt det landskap i Sverige som hade högst andel emigranter i förhållande till sin befolkning. År 1887 när 8% av Sveriges befolkning emigrerade var siffran på Öland närmare 15%. Många som utvandrat längtade tillbaka till Öland men många som återvände hade också svårt att anpassa sig här hemma. För många, inte alla, blev omställningen till ett annat språk, en annan kultur svår. Inte minst kunde man sakna den tekniska utveckling man varit van vid i vardagslivet som elektricitet, kylskåp och vattentoalett som några exempel.

Text Inger Sundbom

Foto Rose Hollis

Om Emmalill

Emmalill det är jag, en färgglad prick i mina bästa år. Mig hittar du på Öland i ett grått hus med vita knutar som jag delar med min man, tre hundar och två katter. Troligast hittar du mig på vinden i min underbara ateljé.

Jag är uppvuxen utanför Växjö i Småland. Att leva på att rita var inget jag trodde var möjligt fast att jag var barnet som alltid hade en penna i handen, och vann sin första tecknartävling när jag gick på mellanstadiet åt Sparbanken.

Jag återupptog målandet igen som vuxen, och efter att outtröttligt ha skickat mina bilder till alla Sveriges förlag fick jag 2011 mitt första bokuppdrag. Idag har jag jobbat som illustratör i 15 år och författare i 10 år. Är mest känd för mina Roliga fakta-serie som just nu finns i 7 delar. Men har illustrerat 45 böcker och av dom har jag skrivit 10.

Jag har en dröm och den drömmen är att fylla världen med roliga, knasiga, underbara figurer, filurer, knytt, groll, troll, krumelurer och andra skojiga små väsen som gör livet så mycket roligare.

Att rita är det bästa som finns!

REFERAT

Sommarens sista frukostmöte badar i solljus och glitter från havet. -Att rita är det bästa som finns, det var det som räddade mig när allt det andra inte fungerade, säger Emmalill och skrattar och skakar på huvudet så håret dansar runt axlarna och landar på hennes t-shirt med tryckta små miniböcker, hennes böcker!

Emmalill berättar om skolgången som var en mardröm, om sin dyslexi, att inte bli sedd, att försöka passa in och att bita ihop, om en barndom fylld av mobbning och svek från vuxenvärden. Hon berättade om en konstant värk i kroppen, en värk hon haft ända sedan hon var barn och som visade sig vara en bindvävssjukdom. En sjukdom som gjorde att hon steg för steg hittade till sitt författarskap och fick livet att ta en helt annan riktning tillsammans med citronhajar, fiskar, hundar och stekta äggmaneter. Att komma vidare och otroligt nog få hjälp på vägen av det som gjorde ont!
Att rita var det som gjorde att hon härdade ut när livet ställde henne utanför. Hon berättade om en redovisning i mellanstadiet när alla elever skulle stå ensamma inför klassen och läsa upp sin text. Hon visste att hon inte skulle klara att läsa texten så hon lärde sig den utantill, höll pappret framför sig och låtsades läsa.
-Jag var livrädd och jag darrade hela tiden och alla skrattade. Hon berättar att läraren sade att det var det sämsta exemplet någonsin på hur man redovisar en text. -Jag vill inte att någon annan gör det här lika dåligt som Emmaliill gör, sade hennes lärare och hånflinade.
Hon slutade att gå på lektionerna i sjuan, så hon fick inga fullständiga betyg, det enda hon gick på var teckningen. -Att rita var min grej!
Hon försökte att läsa upp betygen för att få gymnasiekompetens men det funkade inte, hon fick jobb på ett försäkringsbolag och skulle sälja försäkringar till äldre. -Jag sålde inte så mycket, pratade mest om katter, pelargoner och virkning, jag älskade ju att berätta!

Emmalill fick sin första dotter straxt innan hon skulle fylla 18 och den andra när hon fyllt 20 och det var då när den andra dottern föddes som smärtan i kroppen blev värre. Hon såg ganska snabbt att dottern hela tiden lade sin arm på ett konstigt sätt över huvudet och fick veta att dottern hade en bindvävssjukdom som var ärftlig och att hon hade ärvt den av Emmalill.
När den äldsta dottern började skolan visade det sig att hon hade dyslexi och att dotterns lärare var samma lärare som Emmalill haft i mellanstadiet och som mobbat henne. Den läraren hade utbildat sig till specialpedagog för barn med olika diagnoser. – Du hade nog också dyslexi, nu förstår jag varför du var som du var, kan du förlåta mig? Emmlilla är inte bitter, hon förlät henne och blev själv utredd och det visade sig att hon hade dyslexi.

Hon började träna och kände att det hjälpte mot sin värk så hon satte sig i skolbänken igen. -Jag var motiverad, jag började plugga anatomi, latinska ord, startade friskvårdsföretag. Jag ville lära andra att det går att lindra smärta genom träning och jag började boxas! Emmalill spräckte armen, ledbanden, den ena tummen lossnade och blev stelopererad och det vänstra pekfingret togs bort och 22 operationer senare fick hon veta att hon aldrig mer skulle få träna.

-Jag bröt ihop, det var ångestnätter och meningen med livet var borta, vad skulle jag göra? Hon skaffade hund, började rita och högarna av bilder växte. Hon skickade bilderna till olika förlag och fick tillslut mejl från ett som ville att hon skulle illustrera en hundbok.
-Det förlaget fanns på Öland, säger hon och skrattar och det har blivit 46 hundböcker sen dess! Hon har också skrivit ”Vem vill ha en vårta på näsan” som är en bok om en häxa, en bok som förklarar med humor hur det är att ha och leva med dyslexi. Efter den boken har det blivit många galna, fantasifulla tecknade faktaböcker om fiskar, hajar, maneter med tokroliga ord som tex. blomkålsmanet, citronhaj, kompassmanet och stekt äggmanet.

-Jag älskar roliga ord! Stekt äggmanet den finns faktiskt i verkligheten och alla maneter äter och bajsar ur samma hål, ni fattar va! Hammarhajen, tänk er den bilden! Emmalill berättar att när hon gör författarbesök på skolor iklädd hajdräkt så har fantasin inga gränser hos barnen som fantiserar om pizzahajar och fotbollshajar. Hon skriver böcker som hon själv hade behövt som barn och därför fungerar det.
-Jag kommer köpa alla dina böcker, säger en kvinna i publiken som jobbar som lärare i Malmö. Hade Emmalill haft en lärare som sett henne och det hon var bra på istället för att mobba henne inför sina klasskamrater hade hon sluppit all ångest och hennes barndom i skolan hade varit lycklig. Det är alla vuxnas ansvar, att se och inkludera alla barn oavsett funktionshinder eller inte, att förvalta våra barns tro på framtiden och livet, att stå som goda förebilder för våra barn. Om vi mobbar och beter oss illa så gör våra barn likadant.
-Jag hade tur som hade en familj som brydde sig, och en farfar och pappa som läste mycket för mig!

Emmalill vet att hennes händer kommer sluta att fungera, hon vet att tiden är begränsad, men än så länge så simmar, hoppar och studsar hajar, maneter, fiskar hundar, över böckernas sidor och inspirerar barn och vuxna att läsa över hela Sverige och vem vet kanske snart på hela jorden!

-Jag lever mitt drömliv nu, säger Emmalill, jag har en ateljé med knalliga färger och jag får prata om hajar, det kan jag!

Om föredraget

Emmalill Frank tar dig med på en hisnande resa från dröm till verklighet. Du får följa med mellan hopp och förtvivlan, stunder som berör men också många skratt. Idag arbetar Emmalill som barnboksförfattare och barnboksillustratör, men det valet var inte självklart.

I Emmalills fall var hon tvungen att först bli sjuk för att sedan våga satsa på sin dröm. Hon berättar även om sin tuffa uppväxt. Till exempel om att vara utsedd av klasskompisar och lärare till den “tröga” i klassen. I vuxen ålder fick Emmalill diagnosen dyslexi.

Men senare fick hon enorm revansch när hon skrev Sveriges första bilderbok om just dyslexi.